ur Hippson.se

Det kändes som det var jag som skrev det här frågan...



Halvblodsvalack som är livrädd för tittiga hinder

Hej!
 
Jag har en 15-årig underbar valack, belgiskt halvblod efter Cor D'Alme Z. Han har tidigare i sitt liv tävlat en del i hoppning. Jag och min man har haft honom i 1,5 år. Han hoppar fantastiskt, men vi har ett stort problem som vi inte kommer till rätta med. Han slänger sig i panik bakåt/åt sidan när det ligger något under hindret eller när det är något "otäckt" hinder. Plastmatta eller planka till exempel.
Han laddar inför hindret och känns fin, men sen slänger han sig helt oväntat. Har anlitat min tränare mycket och till slut hoppar han stort över. Men nästa gång vi hoppar så uppstår samma problem.
 
Mycket tacksam för dina råd!

Helena Perssons svar

Hej,
 
Det finns tyvärr inga mirakelkurer för er "tittiga" häst. Det är bara att öva och öva igen. Så ofta ni orkar och på låga hinder. Viktigt är dock att hålla kvar stödet i munnen fram till det "läskiga" hindret, så att hästen inte känner sig övergiven. Den ska vara inramad mellan hand och skänkel.
 
Jag tycker att det är bäst att rida i ett ganska lungt tempo så att hästen hinner se sig för på vägen fram. En annan variant är ju att ta lite högre fart och hoppas att farten ska skapa mod. Personligen tycker jag att hästarna oftast känner sig jagade då och blir ännu mer misstänksamma mot hindret.
 
Man kan också påbörja en anridning i trav eller galopp och sedan avbryta den när man närmar sig hindret (innan hästen börjat stå emot), genom att bryta av och istället vika av 90 grader, med hästen formad runt innerskänkeln och ställd från hindret. Den ser ju ändå i sidled men man kan trycka den lite närmare med innerskänkeln och på så sätt dominera den och få den att koncentrera sig på något annat fast den ändå ser. Repetera och bryt av närmare nästa gång. Då brukar de själva börja bjuda på hindret efter ett par gånger. Man får ha en stor portion tålamod!
 
Vänliga hälsningar,
Helena Persson



Det är precis så med Jacky man kan inte pressa henne och rida framåt för mycket för då stannar hon ändå, precis som Helena säger att hästen känner sig jagad, därför vill jag oftast inte rida Jacky för mycket framåt utan rida i lugnt tempo.. det är det som brukar funka bäst. Och sen hoppar hon stort när jag lyckas tvinga henne över.

Jag brukar också hoppa henne några dagar i rad innan en tävling för att hon ska komma ihåg men det funkar tyvärr inte alltid. Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig rida henne än men det känns i alla fall att det går bättre och bättre, desto längre jag känt henne.